Svenska föreningshus runtom i Finland har en avgörande betydelse för den finlandssvenska identiteten. Att avfärda dem som förlegade är att förbise både deras historiska arv och deras fortsatta relevans. Dessa hus är mer än byggnader – de är levande symboler för en minoritetskultur som kämpat för att bevara sitt språk och sina traditioner i ett land där majoritetsspråket dominerar. De fungerar som samlingspunkter där finlandssvenskar möts, utbyter erfarenheter och stärker sin gemenskap, vilket är särskilt värdefullt i en tid då globalisering och urbanisering hotar lokala identiteter.
Kritiken att föreningshusen har "tjänat sin tid" missar deras aktiva roll i dag. Här arrangeras kulturella evenemang som teaterföreställningar, midsommarfiranden och familjehögtider – från bröllop till minnesstunder – som alla håller det svenska språket och arvet levande. Särskilt i mindre orter är föreningshuset ofta en av få platser där svenska används naturligt i vardagen. Att avveckla dem skulle minska tillgången till dessa mötesplatser och sända en signal om att den finlandssvenska identiteten inte är värd att satsa på – ett budskap som kan äventyra språkets framtid.
Att underhålla föreningshusen är inte nostalgisk sentimentalitet, utan en strategisk investering i kulturell mångfald. Kostnaderna för deras bevarande är små jämfört med vad samhället förlorar om de försvinner: en rikedom av historia, tillhörighet och ett levande språk. De som anser att det är onödigt att lägga resurser på husen missar att det inte bara handlar om byggnader, utan om finlandssvensk självkänsla och rätten att synas och höras. Föreningshusen är därmed inte reliker från det förflutna, utan grundstenar för framtiden.
UF-rörelsen välkomnar alla – unga som gamla – som vill bidra med sitt engagemang. Många som en gång stod på teaterscenen i ungdomen visar sin tacksamhet genom att senare axla administrativa uppgifter eller delta i talkoarbeten. När yngre generationer ofta saknar erfarenhet eller intresse för att sköta ett föreningshus blir de äldres livserfarenhet avgörande för husens fortlevnad. Arbetet skapar tillhörighet till kulturen och bygden, och ger syfte åt tillvaron för både oss och kommande generationer.
Christoffer Isaksson
